Vi är faktiskt inne i vecka 31 och det är helt sjukt vad sista tiden har gått fort. Snart är twinsen här och jag kan faktiskt inte längta mer <3 Den här graviditeten har varit totalt olik min första och om den första var ”lätt” så är denna destå svårare. Men jag ska inte klaga. Det finns det som har det värre än mig och det finns de som framförallt inte ens KAN få bära på barn. Jag är SÅÅÅ tacksam över att vi har fått möjligheten och att jag och Pontus snart kommer få bli 3-barnsföräldrar. Vilken lycka <3
Jag har verkligen hormoner som spirar nu. Häromdagen såg jag Lion och tårarna rann. Pojken påminde så mycket om min lilla Edwin och när filmen var slut gick jag in och pussade på honom tills han nästan vaknade. Jag är så kär i min lilla familj och så tacksam över varje dag som vi får må bra och vara friska. Jag är också livrädd över att det en dag ska ta slut. Får man ha det så här bra? Allt jag vill är att mina barn ska få vara friska och lyckliga – det är allt som betyder något <3
Nu blev det ett litet sidospår, men ni förstår att jag har mycket hormoner igång 🙂 Annars mår jag bra sålänge jag vilar. Jag får fortfarande mycket sammandragningar som endast släpper om jag sätter/lägger mig ner. Jag kan också bli extremt trött från ingenstans. På 5 minuter kan jag somna sittandes i soffan. Pontus får ta mycket här hemma och det har bidragit till att Edwin har blivit extremt pappig. Det är pappa som ska lägga på kvällarna och pappa som ska leka.. På ett sätt är det skönt då jag vet att han är trygg, men det är såklart jobbigt för mamma-hjärtat att han väljer pappa just nu. Min älskade lilla pojke <3
Barnen i magen mår i alla fall bra och växer som de ska. Flickan ligger fortfarande något över kurvan och pojken nästan precis på kurvan. Flickan som tidigare har legat med huvudet först ligger nu med fötterna längst ner, men de har fortfarande tid att vända på sig, så vi får se hur de ligger om 2 veckor när vi har nästa TUL.
Senaste kommentarer