Ett par gånger nu har det faktiskt hänt att personer förenklar vår situation med tvillingarna. Vi får kommentarer som på olika sätt antyder att vi inte har det så jobbigt. DET tycker jag är jobbigt vill jag säga.
INGEN vet hur vi har det om dagarna, sett ur ett helhetsperspektiv, för INGEN har varit här och hjälpt oss dygnet runt. TVÅ gånger har jag haft vänner här kvällstid, som hjälpt mig med barnen då Pontus varit borta. TVÅ gånger sen de föddes. Inte en enda gång har vi haft hjälp nattetid, och alla som har barn vet att generellt är den jobbigaste tiden på kvällen/natten.
Hursomhelst blir jag faktiskt lite irriterad på människor som förminskar vår situation, eller som tar sig friheten att berätta hur jobbigt eller inte vi skulle ha det. Har du inte tvillingar själv plus en 2,5-åring så VET du inte hur det är. Om du har barn tätt vet du heller inte hur det är. Precis som jag inte vet hur det är att ha tex ett år mellan barnen.
Så snälla – kommentera inte hur vi har det! Fråga istället, eller säg ingenting alls. För det känns ganska respektlöst att höra hur lätt vi har det när jag senare på kvällen sitter med gråten i halsen över att känna att jag inte räcker till. Eller att se på när en tvilling ligger på golvet och gråter men snällt får vänta tills jag matat klart/bytt blöja på den andra tvillingen. Eller när Edwin får vänta på att leka med sin mamma för att inte EN, utan TVÅ bebisar ska ha mat och blöja bytt. Han hinner ledsna på att vänta och går och leker själv istället.
Dagarna med tvillingarna är underbara, och jag skulle inte byta ut dem mot något. Men det betyder inte att det inte är jobbigt om dagarna.
En sista faktor är att vi ju MÅSTE klara av det. Vi har inget annat val än att orka om dagarna. Vardagen måste rulla på och för att orka med försöker vi se på det positivt, även om det inte alltid känns så. Så JA jag njuter, jag är glad och lycklig, men många gånger för att jag inte har något val. Vi har ingen familj som kan hjälpa oss. Vi har ingen som kan vara barnvakt, så för att inte bryta ihop hittar vi lösningar. Men det är något vi jobbat oss fram till, inte något som kommit gratis.
Jag håller helt med dig! Jag kan bli galen på alla kommentarer man får i tid och otid om hur vi har det/gör det/kommer att göra/känna… Som att någon annan än vi själva vet mer om oss? Nä, de kommentarerna är jag gärna utan.
Låter som att du gör ett strålande jobb och kämpar på med 3 små. Vi har ju precis fått en lillasyster och det är både kämpigt och fyllt med kärlek, som livet är 🙂