Det har varit lite tyst här… dels har vi fullt upp med våra tre barn, men vi har också förlorat barnens älskade farmor. Min svärmor. Pontus mamma. Annelie hade länge varit sjuk i cancer och nu vann tyvärr sjukdomen.
Jag är glad att vi haft möjligheten att träffa henne mycket, både sista tiden men också sista åren. Vi umgicks mycket under Edwins föräldraledighet och även när jag var sjukskriven under twinsens graviditet.
Älskade Annelie. Du är redan så saknad. Edwins trygghet utöver oss föräldrar. Vår ständige barnvakt. Du kom alltid med små presenter till barnen och du ville alltid hjälpa till – vilket var så välkommet både av barnen och oss.
Jag skulle kunna skriva en novell om hur underbar du var. Hur snäll och ödmjuk du var. Alltid förstående och inte ett uns negativitet i dig.
Alltid saknad – alltid älskad!
Jag är så glad att Elvy och Elliot hann träffa dig också. Edwins favorit ❤️
Senaste kommentarer