Det här lägger sig säkert om ett par dagar, men nu känner jag mig så trött på alla sociala medier. Instagram, Facebook, Snapchat och även vissa bloggar. Jag mår dåligt av att se hur bra alla har det och känner ett sting i hjärtat så snart jag ser saker som vi vill ha, men som vi inte kan få. En bostad med uteplats och en släkt att umgås med. Gud vad vi saknar en mormor och en farmor som kan finnas här för barnen.
Just nu känns det som om alla runt om oss har någon som är barnvakt till deras barn. Mor och farföräldrar hämtar barnen på förskolan en gång i veckan, eller åker och gör något roligt på helgen. Grannar som har varit på resa med mormor och morfar som har hjälpt till att passa barnen. Farföräldrar som passar barnen så att föräldrarna kan åka på en weekend och vila upp sig och få egentid. Eller en farmor som kommer och städar lägenheten under tiden man är bortrest.
Jag sörjer verkligen att vi inte har något av detta och mår faktiskt dåligt av att se hur alla andra har det samtidigt som vi kämpar på. De få gånger som vi har frågat om hjälp har vi faktiskt inte fått det. Vi har fått tacka nej till bröllop pga att vi inte har någon som kan passa barnen. Detta samtidigt som man ser hur underbart alla andra har det när de är barnfria eller när släktingarna leker med barnen.
Nu är vi bjudna på ytterligare ett barnfritt bröllop samt så har vi en företagsfest där vi båda är inbjudna. Det skulle vara så skönt att ha någon självklart som kan passa barnen. Nu har vi inte det och det gör att såna här förfrågningar gör lite ont i magen. Antingen måste en av oss stanna hemma eller så får vi tacka nej. Tråkigt hur som helst.
Med det sagt så kommer jag logga ur ett tag. Jag kommer nog skriva här, men inte vara så aktiv på fb och instagram.
Världens bästa ungar när vi handlade på maxi häromdagen. Det blev blodpudding och pasta typ då vi är såååå fattiga nu. Det går bra nu ??♀️?
Senaste kommentarer